Jag har tidigare skrivit om att Tobias fick möjligheten att skriva för Dikko vilka jag för alltid kommer vara tacksam att de lät hans röst höras även om det var under alias ”Diamantletaren”.
Jag har fått tillgång till de här texterna av Linda på Dikko. Jag har knappt själv läst då det gör för ont men jag lägger ut dem här idag för er som vill läsa dem. Det man måste förstå med Tobias var att han var inte på enbart den ”kriminella” sidan (jag har inte ännu riktigt fattat när man går över till den sidan). Tobias har till min mamma sagt att han är som en kameleont han kan röra sig, anpassa sig och jag förstår vad han menar. Han var nog väldigt så smart, omtänksam, trevlig, alltid noga med sitt yttre, väldigt familjär. Här nedan kommer texten som de publicerade på www.dikko.nu när de fått veta att han blivit mördad.
Diamantletaren
Vi hade en praktikant på DIKKO, som kallades för Chubbe. Han skrev under alias ”Diamantletaren” som är en karaktär i boken ”Grundbulten” av Kennet Ahl.
Chubbes riktiga namn var Tobias Johansson. Han skrev nakna texter direkt från ett liv i aktivt missbruk och kriminalitet. Sista tiden har han, på eget initiativ, suttit på ett behandlingshem, för att ändra riktning i livet. Han var ren från alkohol och narkotika, och drömde om att starta en matvagn tillsammans med en kompis där de skulle servera riktig mat som människor blev glada av.
”Köttbullar vill vi servera, det är klockrent, har funderat på att ta morsans recept till det, hon gör dom godaste köttbullarna jag vet! sa Chubbe.”
Vi på DIKKO som lärt känna Chubbe kände honom som en glad person, som alltid tog sig tid att lyssna på andra, alltid hade en historia att berätta, och ständigt hade glimten i ögat. Han var snabb, såväl i tanken som till skratt.
Anledningen till att Chubbe sökte praktik hos oss beskrev han bra själv i ett samtal om vad han skulle vilja skriva om i DIKKO.
”Jag vill skriva om hur det är att som ärrad kriminell börja ett vanligt jobb, vilka prövningar man kommer utsättas för, få Svenssons att fatta hur vi funkar och vilka principer vi har och varför vi har svårt att platsa in, det skulle vara jävligt kul i utbildningssyfte.
Då kanske jag kan förklara varför jag hellre har praktik på en romsk tidning än att stå på en industri med massa jävla hycklare som står och snackar om thailändska kvinnor som handelsvaror som ska göra alla i den världen glada. Jag hatar den jävla mentaliteten och jag har hört mycket de sista10 åren på vanliga jobb. Jag tycker den kriminella världen på sätt och vis är ärligare. Vi står åtminstone för vad vi gör. Svenssons är dom största jävla hycklarna, det finns bra folk där också givetvis.
Men att bli så dömd av dem hela tiden blir så jobbigt.”
Chubbe fick uppskattande mail till DIKKO-redaktionen. Det han tyckte var roligast att få var det från en 74-årig man som skrev och hoppades att han skulle få hjälp att göra sin ADHD-utredning snart. Det kom i samband med att hans mamma sms:at hur stolt hon var över det han skrev och han solade sig, med all rätt, i glansen. Familjen var det som var allra viktigast för Chubbe, och mellan textförslag, korrekturläsningar och bollandet av idéer och sätt att skriva skickade han bilder på sin familj, och då framförallt på sina syskonbarn.
Chubbes texter har delats i sociala medier av flera av de största organisationerna som handlar om missbruk och psykisk ohälsa, journalister, föreläsare, behandlingshemsföreståndare, politiker och många andra.
Tidigt på morgonen den 15 juni 2022 hittades han död endast 38 år gammal. Det är en stor förlust för oss som medmänniskor, som läsare, och för alla som helt enkelt tyckte om ett gott skratt och en bra historia.
Det är en stor sorg att vi förlorat dig Chubbe, men vi kommer inte låta den sorgen förta glädjen över att vi har fått lära känna dig. Vi kommer ta anekdoter ur den textskatt du lämnat i våra händer att förvalta och publicera som en artikelserie. För du ville berätta, och du var bra på det. Du ville göra skillnad, och det kan du fortsätta göra, trots det tragiska som har hänt.
